Natalie Hanspers

Att ta plats utan att be om ursäkt för det
Jag har fått väldigt mycket pepp och stöd det senaste året. För ungefär ett år sedan gick jag ut med min psykiska ohälsa och började skriva om det, och då var det väldigt illa med mig. Under årets gång har jag varit väldigt osäker, ångestfylld, och periodvis har jag mått extremt dåligt. Jag har absolut inte vågat ta plats, snarare försökt gömma mig. Jag har verkligen kämpat hårt med mina projekt för att få allt genomfört, och att jag har klarat det är mycket tack vare all pepp och alla fina kommentarer som jag fått av alla vänner och bekanta, både i verkligheten och på sociala medier. Jag är verkligen otroligt tacksam över det.
Nu mår jag väldigt bra, och har fått extremt mycket energi. Jag är i ett väldigt positivt energiflöde. Men saker har förändrats lite runtomkring mig den senaste tiden. Jag vet exakt när det skedde och varför. För ungefär en månad sedan var jag på en kurs hos Terry Evans, och sista dagen på kursen gjorde vi en meditation som påverkade mig väldigt mycket. Nu kanske ni som inte har någon insikt i meditationer blir lite förvirrade, men i min meditation fanns en hel bondgård på min äng. Det var massa olika hagar och skjul med olika sorters djur, allt var mitt, det hörde till mig och mitt liv. Jag kunde gå in i alla hagar, klappa alla djur. Det var så tydligt för mig att det symboliserade alla fantastiska möjligheter jag har, och att det är dags att jag ser det. 
När jag sedan längre fram i meditationen klättrat upp för ett berg kände jag sådan påfyllning av kraft som kom från himlen. Jag kände hur kraften vibrerade och pulserade som vågor runtom mig och fyllde hela min kropp med energi. Jag fick myror i brallan och tusen idéer. Jag insåg att jag hela tiden har fått möjligheterna serverade, som "Varsågod Natalie, här är din fulla potential!", men att jag svarat "Nej tack, det är bra såhär tack". Så trots att jag ständigt strävat framåt har jag ändå konstant sagt nej till min fulla kapacitet.
Jag har nämligen stoppats av att jag inte velat ta för mycket plats. Jag har inte velat framstå som "förmer". Inte velat att någon ska tro att jag tycker jag är bättre än någon annan, eller att just jag skulle förtjäna att skrika ut mitt namn. Jag har inte velat göra andra människor avundsjuka, inte velat provocera. Därför har jag hållt tillbaka. Jag har hållt tillbaka utan att direkt tänka på att jag gjort det. Så många av mina idéer som poppat upp har liksom omedelbart diskvalificerats, och struntats i. 
Så efter meditationen bestämde jag mig för att från och med nu ska jag börja leva ut min fulla potential. Dessutom tänker jag inte be om ursäkt för det. Människor kommer att störa sig på mig, bli avundsjuka, bli provocerade och uttrycka negativitet. Men de kan flytta på sig isåfall. För jag tycker både att jag har rätt att vara hela mig, och att det är MENINGEN att jag ska vara just det. Min avsikt är inte, och kommer aldrig att vara att försöka vara bättre än någon, sänka någon eller få någon att känna sig dålig. Tvärtom! Jag vill lyfta, hjälpa, beröra, peppa människor och förmedla budskapet att ALLA kan åstadkomma vad de än vill. 
Nu tänker jag köra på. I lagom takt. Jag ska vila och reflektera också. Det måste jag lova mig själv. Men jag tycker det jag har att förmedla är viktigt och intressant. Jag tycker att jag är klok, driven och duktig. Jag är rädd ibland, jag är osäker ibland. Jag har grov ångest ibland. Jag testar mig fram. Jag har tusen idéer, bra och säkert mindre bra med. Men jag tänker köra på. Och jag kommer inte ge mig förrän jag kommer dit jag ska. Jobba med stora företag, bygga mitt eget imperium, vara med i tv, radio, poddar, tidningar, you name it.  
Jag känner verkligen att det är energibyte omkring mig. Det kommer otroligt mycket negativ energi utifrån som jag hela tiden får kämpa med att stöta bort. Det är inte det att det är massa negativa kommentarer, snarare är det mest tyst. Men jag känner den negativa energin. Det gör mig enormt frustrerad ibland. Att människor utstrålar negativitet. Som att de i tysthet väntar på att jag ska ge upp. Bara det att jag inte kommer att ge upp. Nånsin. 
Jag behöver bara byta omgivning energimässigt. Och det känns som att det går väldigt långsamt. När man förändras eller växer förändras omgivningen automatiskt också. Jag uppfattar det så iallafall. Jag har upplevt det många gånger tidigare, och jag vet vad det innebär. Det innebär att vissa människor kommer försvinna ur mitt liv, vissa människors platser i mitt liv kommer att förändras, och nya människor kommer att komma in med ny energi, energi som matchar min egen nya energifrekvens.
Så, omgivningen förändras mer eller mindre automatiskt allteftersom ens egen energi förändras. Det är nog just detta många är så rädda för också, när det gäller förändring. Konsekvenserna av förändningen. Oavsett om det är en positiv eller negativ förändring, så har den konsekvenser. Konsekvenser som innebär att saker i livet flyttas om, flyttas in eller flyttas ut. Det krävs energiombyte för att man ska kunna växa, det är en del av processen, och om man bara vågar så kommer rätt sak att komma när man släpper taget om det gamla. 
Jag väljer nu att bara fokusera på de människor som uppskattar det jag gör och den jag är. Människor som är genuina, som unnar mig lycka så som jag unnar andra lycka, och vill lyfta andra så som jag vill lyfta andra. Stannar jag på den positiva energifrekvensen kommer mer av den energin att dras till mig, och den negativa energin suddas ut.