Natalie Hanspers

Tänker du positivt eller lappar du bara över dina känslor?
Vissa böcker läser jag om på nytt när jag känner att jag glidit långt ifrån dess viktiga budskap. Så därför läste jag boken "Drunkna inte i dina känslor" för andra gången. En överlevnadsguide för högkänsliga. Första gången jag läste den var för mer än ett år sedan, och då var vinsten att inse att jag inte var ensam och att jag inte var fel. Nu behövde jag läsa den igen, men denna gång för att finna fler redskap för att hantera min högkänslighet bättre och för att påminna mig själv om att jag inte behöver vara stark precis hela tiden.  
Vi har alla perioder i våra liv. Ibland är vi glada, ibland är vi mindre glada. Ibland är vi aktiva, ibland mindre aktiva. Det är helt naturligt. Men mina perioder som högkänslig skiftar väldigt ofta och väldigt mycket. Jag har högaktiva perioder, då jag skulle kunna leda ett helt land och rabbla upp tusen idéer utan att behöva andas emellan. Sedan har jag låga perioder, då jag inte vill att någon ska se mig eller ens veta vem jag är och då jag inte vill eller orkar göra nånting. När jag är stark så är jag överlycklig. Då jobbar jag 24 timmar om dygnet och känner mig oövervinnlig. Sedan kan jag rätt som det är förvandlas till en liten blöt fläck på marken. 
Precis innan jag läste denna bok läste jag en bok om attraktionslagen. Attraktionslagen handlar kort och gott om att om man alltid tänker positivt så får man precis allt man vill ha och blir allt man vill bli. Men... Vadå. Ska jag inte få erkänna, och acceptera de andra känslorna jag känner? Som inte är positiva? Är det inte okej att falla ibland? Är det inte okej att både vara stark och svag? Finns det ens någon som alltid är stark? Som inte ibland bara låtsas vara det? Ska man alltid dra på sig stålmannendräkten, även när den skaver? 
Kan man verkligen genuint vara positiv och tänka positivt precis hela tiden? Möter jag en människa som påstår att de aldrig mår dåligt bara för att de väljer att alltid tänka positivt så är personen inte alls trovärdig för mig. För, är en förebild en person som visar en perfekt yta som egentligen inte finns om man bara skrapar lite på den? Eller är en förebild en person som visar både de positiva och negativa nyanserna i livet? Jag tycker det sistnämnda. För dessa supermänniskor är inte på riktigt även om de gärna vill framstå som det. 
Jag tänker gärna superpositivt. När jag mår bra. Då finns det inget som kan stoppa mig, jag är inte rädd för misslyckande och jag förväntar mig att rätt saker ska komma. Men när jag istället faller så vill jag få göra det. Jag vill få känna och undersöka mina negativa känslor. Ge dem utrymme att uttrycka sig och tillåtelse att stegra inom mig för att sedan avta. För jag vet att om jag skjuter undan dem kommer de samlas och sedan hämnas. De växer sig stora och starka och kastar sig på mig i form av raseriutbrott, tårar och ångest. 
Kan det inte vara så att ett konstant positivt tänkande är att lappa över de egentliga problemen? Att man då tappar kontakten med sina verkliga känslor? Att man då sopar känslorna under mattan och går vilse istället för att lyssna på vad de vill säga? Jag menar inte att du ska låta dig styras helt av dina känslor bara för att du accepterar att de känns, och jag menar inte du ska bli deras offer och fastna i dem. Men om du registrerar och accepterar dem och lyssnar så kommer de låta dig vara sen. "Ja, nu känner jag mig sårad, och det är helt okej".
Sedan tror jag helt klart att man attraherar saker genom att förvänta sig dem, både positiva och negativa saker. Men om man ska använda attraktionslagen för att attrahera saker kanske man precis som med målsättning inte ska börja med de allra största drömmarna först. Och om du inte kan känna i hela din kropp att det du vill ska hända är möjligt, eller känna att du redan skulle kunna ha det eller vara det så kommer det inte att komma. Till sist så tror jag också det är viktigt att ta med sig att om man önskar något men inte får det, så är det inte meningen att man ska ha det. Det är inte det du vill ha helt enkelt, även om du tror det.